Vilken helg. Jag har typ bara en näsborre nu, och den här trasiga rullstolen vet jag inte var jag fått tag på. Om den här bloggen hade handlat om mig hade det här blivit ett långt inlägg, men nu blir det istället en snabb genomgång av vissa saker jag tycker känns nämnvärda.

Demokraternas presidentkandidat från 2004, John Kerry, har ställt sig bakom Obama. Därmed har Edwards fått sig sin första riktiga pissdusch i den här kampanjen.

Undrar vad det blev av de där extra röstsedlarna, månntro?

Clinton & McCain vann New Hampshire. Obama klev in 2-3% (de har inte räknat klart än) bakom, men gav samma tal han hade gett om han vunnit. Shit, vilken gravitas han har. Jag vill pumpa ett M1-gevär i luften och storma den lede fis kulsprutenästen med handgranater när han talar. Clinton låter som hon vunnit en Oscar. Jag missade McCains tal, men jag gissar att han pratade som en gammal man.

DN, 9/1: Valdeltagandet i New Hampshire är mycket högt, sade den ansvarige för delstatens primärval, Bill Gardner, på tisdagskvällen svensk tid, rapporterar AFP. Efterfrågan på valsedlar hos demokraterna har varit så stor att valkommissionen fått skicka ut extra valsedlar under dagen, sade en anonym myndighetsföreträdare. - TT

Det ringer stora röda varningsklockor/lampor hos mig, och det är inte bara för att jag koksat upp min puls till 190.

Hillary började grina när någon frågade henne hur hon höll sig så “upbeat”. Irony… media delar sig rakt längs med partitillhörigheterna; vänstern ser bevis på att hon inte alls är kall och beräknande utan en människa med känslor som alla oss andra, högern ser henne som kall och beräknande som fejkar gråt för att framstå som en människa med känslor som alla oss andra.

Min egen teori

Jag fick idén till den här bloggen för några månader sen (och med idén menar jag att jag kom på en simpel anagramifiering av de tre kulörerna i den amerikanska fanan), när den nuvarande presidentvalskampanjen precis hade kommit igång. Tyvärr hade jag precis kommit ur en serie misslyckande förhållanden med små, meningslösa bloggar som inte gav mig något (en personlig blogg blir aldrig mer innehållsrik eller intressant än det liv den ger sig in på att beskriva). Så det var med en redan välgrundad avsmak för bloggandet som koncept jag tog beslutet att inte påbörja något nytt projekt inom genren, trots att ämnet i huvudsak inte var jag själv, utan mitt tredje stora intresse efter fotboll och intoxikering – amerikansk politik.

I torsdag, sent på natten, satt jag och en flaska rom och kollade på CNN:s bevakning av nomineringsvalen i Iowa. Jag kommer inte ihåg händelseförloppet tillräckligt för att återge det nu, men jag kan berätta att när Wolf Blitzers Skägg utropade Barack Obama till segrare stod jag upp i soffan och med t-shirten snurrande över huvudet och romen utspilld i taket. Jag kände glädje, jag kände engagemang, jag kände motivation. När jag vaknade dagen efter kände jag mest illamående, men också att “fan, det kanske är dags att ge bloggandet ett till försök, hade jag inte ett bra namn på en blogg om amerikansk politik, herregud vad jag behöver en alvedon”, etc. Sen var det ju helg med allt vad det innebär… men nu är måndagen här, med en ny vecka och en ny blogg att planera, redigera, uppdatera, och om några veckor negligera.

Men tills dess kommer jag nog ha rätt kul. Kanske kommer någon t.o.m. läsa den.